Såg ni Norge-Sverige igår? Jag gjorde det. Blev ni underhållna? Jag blev det inte.
Fascinerande faktiskt hur idrottsvärlden förändrats sen man själv var liten. Eller ja, sen jag var liten, kanske man ska säga. Jag är gammal som en sten vid det här laget, 33 år, har jag hunnit med. Men hur som helst, sen dess, vi kan väl säga de senaste 20 åren, verkligen allt har förändrats, och då pratar jag om tittandet på idrott. Spelet har också ändrats, oavsett vilken sport man pratar om, men det ska vi inte prata om här.
Här ska vi prata om fotboll, om tittande på fotboll, och om att det här träningsmatchandet, det funkar ju verkligen inte längre.
Håller inte måttet
För 20 år sen var landskamper i fotboll fortfarande en stor grej, även om matchen inte hade någon betydelse. Man fick se landets bästa spelare spela och ofta en del motståndare som man också var intresserad av. Hur kändes det igår, tycker ni? Jag är fruktansvärt fotbollsintresserad. Beror på vad man jämför med givetvis, men jag tycker det är fantastiskt roligt. Kanske att jag numera inte har riktigt samma tid att titta som jag en gång hade, men går det en dag helt utan fotbollstittande, då känns det fel. När jag igår såg matchen, Sveriges, vårt eget landslag, innehöll spelare som jag bara med nöd och näppe visste vilka det var. Säger säkert en del om mina bristande kunskaper, och en del om att vår uppställning igår kväll måste varit något av det sämre vi ställt på benen, frånsett dessa vinterresor som på senare år genomförts med allsvenska spelare. Men allra mest talar det väl ändå om att det här med träningslandskamper, det håller ju bara inte längre.
Alla andra idrotter har i princip plockat bort detta. Man har lärt sig att det helt enkelt inte fungerar. Som klimatet i sportvärlden är nu och med den enorma konkurrens som finns från all möjlig tv-sport, en match som inte betyder något funkar inte oavsett vilka det är som spelar. Exempelvis, Brasilien och Argentina, de två mest mytomspunna fotbollsnationerna och enligt vissa säkert också de två starkaste, åtminstone två av de fem starkaste, möttes på dagen igår i en landskamp, jag tror den spelades i Australien. Kollade ni? Jag kan ju villigt erkänna att jag inte gjorde det. Kvalité räcker inte längre. Det måste gälla något också.
Det tjatas jämt och ständigt om hur jobbigt fotbollsspelarna har det. Hur många matcher de tvingas spela på en säsong och hur lite vila de får. Ja, ett första ganska bra steg kan ju vara att steka träningslandskamperna, för dessa bryr sig ingen om, de ger inget, och vet ni vad? De förstör faktiskt också sporten.
Världsrankingen
Världsrankingen i fotboll, har ni koll på den?
Den är faktiskt jäkligt viktig. Sveriges stim med massor av slutspel i rad för ett knippe år sen kom, åtminstone till liten del, ut av att vi då var ganska vettigt rankade, och därför ofta hamnade i relativt överkomliga kvalgrupper. Nu ligger vi på plats 34 i världen efter att faktiskt ha tagit ett jättekliv uppåt för någon månad sen. Men 34:a i världen? Okej, så särskilt bra är vi inte, men 34:a, snälla nån. Vi ligger efter Ungern, Iran, Nordirland, Irland, Island, Slovakien, Egypten, Costa Rica, Peru och Wales. Wales ligger för övrigt före England på denna ranking. Nåja, jag vet inte riktigt. Fyra i världen då, vad säger ni, Argentina? Tyskland? Brasilien? Frankrike? Portugal? Nepp. Chile. Femma är Colombia. Ridå.
En stor del i att världsrankingen ser ut som den gör är att man får rankingpoäng för träningsmatcherna, och pajaseriet är därmed ett faktum. Rankingen baseras på matcher som ingen bryr sig om och allt blir bara en enda sörja, en sörja som förstör i form av att fel lag därför tar sig till slutspelen.
Nej, ta bort skiten, helst omedelbart.