För ett tag sen skrev jag en text här på Betting om nivån på Allsvenskan. Efter att VM-truppen tagits ut gick någon tränare och några spelare ut och berättade om hur bra Sveriges trupp måste vara i och med att ingen spelare från Allsvenskan lyckades slå sig in. Idiotiskt, så klart. Nivån på Allsvenskan är inte särskilt bra, och det hade varit ett stort svaghetstecken för Sverige om vi haft mer än någon enstaka inhemsk spelare med. Bara att jämföra med andra länder. Jag håller just nu på med en genomgång av underhållningsvärdet på gruppspelsmatcherna och tittar då en hel del på de troliga trupperna hos lagen. De länder som inte har någon stor egen liga men ändå har en hel del spelare från den ligan med i truppen, man börjar ju inte darra för att möta dem direkt.
Men nu var det Allsvenskan. Även om jag klarar av att se det tillräckligt klart för att slå fast att nivån inte är vad den borde vara, jag följer matcherna och jag har stor glädje av det. Förra helgen med att se Sirius-TFF på plats och efter att också ha följt de båda lagen i deras veckormatcher, och för övrigt ha sett deras samtliga matcher den här säsongen, det är en sak jag börjat fundera mer och mer över.
Väljer lag verkligen alltid rätt tränare efter vad de vill göra? Eller tar de bara den bästa tillgängliga tränaren och hoppas på att det ska funka? Jag tror väldigt mycket på det sistnämnda.
När Sirius spelade sig upp i Allsvenskan, och förra året gjorde sitt första år på hur länge som helst i Allsvenskan, gjorde man det med ett lag som både verkligen ville och kunde spela fotboll. De hade spelare för att hålla i bollen och även en tränare som förordade den typen av fotboll. Det funkade hur bra som helst, och även om man föll tillbaka lite i slutet av förra säsongen var man det årets stora överraskning. Stor del i det, tränaren Kim Bergstrand hade, och har, en fotbollsfilosofi som passade väldigt bra ihop med de spelare som han hade, åtminstone under första halvan av förra säsongen. Sen kom skadorna, Kingsley Sarfo såldes, och började hålla på med helt andra saker än att spela fotboll, eller ja, det gjorde han väl i och för sig innan också. Antagligen tidernas bäst tajmade försäljning av Sirius, för övrigt. Men hur som helst, plötsligt passade inte spelarna lika bra ihop med tränarens filosofi, och lika plötsligt funkade det inte riktigt längre.
I år finns risken att Sirius kommer ligga sist när Allsvenskan tar sommarlov om några dagar. Man är just nu en poäng före sina nyblivna Uppsalagrannar Dalkurd och ska man vara riktigt ärlig, man har inte presterat något för att vara värda ett dugg mer än att ligga i den absoluta botten. Anledning till det då? Många tappade, tongivande, spelare från förra säsongen och även ett totalt idiotbeslut att sparka sin målvakt utan anledning och utan att ha någon som helst plan för hur man skulle gå vidare utan honom. Andramålvakten var så dålig att han inte var aktuell för spel när Joshua Wicks försvann och är nu tredjemålvakt bakom målvaktstränaren och en fotbollspensionär som ärligt talat varken ser ut som att han skulle göra det eller håller på någon slags professionell nivå. Givetvis ett jättemisstag, och något som någon borde ta ansvar för. Man kan liksom inte riktigt avlöna en spelare som är för dålig för att spela när han väl behöver göra det. Fruktansvärt dålig rekrytering.
Den där målvaktssoppan är emellertid inte det jag tycker är intressant. Det jag finner intressant är att man nu har en trupp och en tränare som inte går ihop. Tränare Bergstrand vill spela en positiv och offensiv fotboll. Ädelt av honom, men när han nu har en trupp som inte är särskilt bra på att spela fotboll, utan kanske snarare hade behövt springa fotboll, då blir det lite problematiskt. I början av förra säsongen var Bergstrand perfekt för Sirius. När de bra spelarna nu försvunnit kan han vara Sirius största problem, trots att han utan tvekan rent kvalitetsmässigt är den absolut bästa tränare Sirius kan få tag i. Bergstrands status som tränare är, eller var i alla fall inför den här säsongen, klart högre än vad Sirius status som lag var.
Ska vi jämföra med något?
Givetvis. Vi ska jämföra med deras allsvenska kollega, Trelleborgs FF. Enkelt och bra för min del i och med att det är dessa två lags matcher jag aldrig missar.
TFF har i princip aldrig ett lag som vill spela fotboll. Arenan kallas inte för Tjongavallen för intet om man säger så. Numera tjongas det i och för sig inte så mycket som det en gång gjorde, men det där med att ha bollen i onödan, det har egentligen aldrig varit något för TFF. Bollen har man när man behöver och verkligen försöker göra mål. Annars kan man lika gärna lämna över det ansvaret till motståndarna.
Nu har TFF:s tränare Patrick Winqvist med rätta börjat få en rätt bra status som tränare. Får jag kasta in en egen gissning så tror jag han kommer nå rätt långt och när han blir förbundskapten om 5-10 år så kan ni komma ihåg att det var här på Betting ni läste det först. Hur som helst, Winqvist hade ingen erfarenhet av att vara huvudtränare när TFF tog in honom för tre år sedan. Då var de visserligen nere i division 1, så de hade kanske inte så vansinnigt mycket att välja på, men att de tog in honom och sen behållit honom säger ganska mycket om just det där, att man vet sin plats, man vet hur man spelar, och man vet vikten av att passa ihop sin tränare med sin trupp. TFF:s trupp består idag, och har alltid gjort, av minst 90% vattenbärare. Såna där som springer, springer lite till, och sen hoppas på att snubbla in någon boll då och då. Ni som minns de gamla TFF-hjältarna Dennis Melander, Fredrik Jensen, Fredrik Persson och så vidare förstår. Det är liksom så extremt oglamouröst, men de bara skiter i det. När man ser TFF spela, när man ser Winqvist stå och försöka detaljstyra spelarna från sidlinjen samtidigt som han noterar saker han ska lära dem vid senare tillfälle i sitt ständigt närvarande block, då förstår man att han är totalt rätt man för TFF. Han kanske inte skulle vara det för ett riktigt bra lag i nuläget. Han är antagligen inte den absolut mest slipade taktikern, han spelar inte nödvändigtvis den fotboll som publiken tycker är roligast att titta på, men han gör alltid det som är bäst. Spelar han på bortaplan har han alltid mittfältsjordfräsen Robin Nilsson i startuppställningen. Jag behöver kanske inte beskriva honom närmare, jordfräs, ni vet. Igår, i en match mot BP, ett lag som man helst ska slå på hemmaplan, satt Nilsson på bänken tills man skaffat en ledning som skulle försvaras, trots att han garanterat är en av lagets bästa spelare. Men han behövdes inte på planen när man skulle försöka vinna. Såna beslut som bara tas av tränare som vet vad som behöver göras.
Min slutsats är att Kim Bergstrand i nuläget ses som en bättre tränare, och antagligen är närmare att få ta över ett bättre lag än vad Patrick Winqvist är. Han skulle också antagligen klara det bättre än Winqvist i nuläget, men när det gäller att ta hand om lag med ganska låg nivå på spelartruppen, då är det inget snack om saken, då är det Winqvist man vill ha, och jag tycker att klubbar i allmänhet har alldeles för lite fokus på det. Man väljer den bästa tränaren, inte den som passar bäst för truppen man har.
Nu använde jag mig av Sirius och TFF som exempellag men det här kan man spåna om kring de flesta lag, även på högsta nivå. När Manchester United valt tränare de senaste åren till exempel. Har man valt det som passar för Manchester United eller har man tagit de bästa tränarna som funnits tillgängliga? Jag skulle tveklöst säga det senare, men det är väldigt sällan det som fungerar. Titta bara på Lars Lagerbäck. När han tog över som ensam förbundskapten när Tommy Söderberg klev av. Var han den "bästa" mest meriterade kanske man ska säga, tränaren som fanns tillgänglig. Knappast. Men han var den som passade överlägset bäst för Sverige, och det blev ju ganska bra med facit i hand, kan man säga. Zinedine Zidande hade aldrig tränat ett A-lag när han fick ansvaret för Real Madrid. Den bästa och mest meriterade tränaren de kunde få? Knappast. Nu kan han ju en del fotboll den killen, men kanske inte helt givet att välja honom när man kan välja bland världens samtliga fotbollstränare, i stort sett. Varför valde man då honom? Jo, för att om man har helt vansinniga egon i laget, som man vet kommer se sig själva som högre stående än vilken tränare som helst. Då får man väl helt enkelt välja en tränare som nyligen var så bra som spelare att alla minns honom, och är helt omöjlig att se sig själv som större och bättre än. Det har funkat rätt okej för Real. De har ju vunnit Champions League en och annan gång senaste åren.
