När jag presenterade mig här på sajten för några dagar sen skrev jag att basket och i synnerhet NBA är ett av mina största intressen. Det är tennis som är min hemmaplan. Det är där jag skulle säga att mina kunskaper är uppe på minst sagt god expertnivå, jag vet inte om det finns så många med bredare och godare kunskaper än mig i det här landet, åtminstone inte när det gäller sånt som är viktigt när det kommer till betting. När det gäller tennis alltså.
Basket däremot är mitt stora intresse. Jag skulle aldrig drömma om att försöka säga åt någon vad den ska spela på inom den sporten dock. Som jag ser det ska man vara just en av de bästa, eller helst bäst, i landet för att få lägga ut sina spel här på betting.se. Jag tycker vi ska vara bäst, och jag har god tillförsikt att vi också ska bli det framöver. Men för att få skriva lite om basket, det tycker jag nog allt mina kunskaper är tillräckligt goda för. Jag ser varje år en enorm mängd matcher, både direkt och i efterhand och har under de senaste 25 åren av mitt liv kompletterat det med att missbruka diverse baskettvspel, vilket kanske inte precis minskat kunskapen om spelarna.
Vill man följa det pågående NBA-slutspelet förresten, då kan man med fördel registrera konto hos Unibet som livestreamar alla matcher. Tyvärr ingen svensk kanal som sänder, så man får hålla till godo med Unibets gratissändningar, vilket kan vara nog så gott. Om man nu inte är tillräckligt sugen för att registrera sig på NBAtv förstås, det kan jag också rekommendera. Oerhört bra service.
Hur ser det då ut?
Jo, slutspelet pågår som sagt, och vi är nästan framme vid kvartsfinaler. Nästan i alla fall. Samtidigt som den första kvartsfinalserien i öst drar igång kommande natt ska den sista åttondelsfinalserien i väst avgöras. Eller conferencesemifinaler och conferencekvartsfinaler, som det heter i amerikansk proffsidrott. Fascinerande det där faktiskt. Man ser ju på NBA, NHL, NFL och så vidare som ligor som sitter ihop, men de gör de ju knappt, åtminstone inte när det gäller slutspelen. Spelar man i den västra delen kan man aldrig få möta ett lag från öst så länge man inte går till final, då det bästa laget från väst möter det bästa från öst. Minst sagt annorlunda för oss här i Sverige där det är en självklarhet att alla kan möta alla i slutspelen.
Öst
(1)Boston-(4)Washinton
Visserligen får väl Boston betraktas som relativt svaga för att vara förstarankade på ena sidan och laget de mötte i första slutspelsomgången, Chicago har egentligen större stjärnor än vad Boston har men kanske ändå lite överraskande att Boston var så pass illa ute. Chicago plockade de två första matcherna i Boston innan Boston fick upp ångan och kunde vända. Boston, ledda av den lilla halvportionen Isaiah Thomas som en gång draftades som allra sista spelare men nu är en av ligans absolut bästa poängplockare, 175 cm lång, eller kort ska man möjligen säga. En av ligans just nu minsta spelare, men med en list som kanske ingen annan har. Delförklaring kanske till Bostons problem i första rundan att Thomas hade vissa personliga problem, hans syster dog mitt under pågående serie. Nu Washington, som underpresterat i flera år men som äntligen fått upp ångan. Deras största stjärna John Wall, pointguard precis som Thomas, leder laget och får betraktas som en av de mest sevärda spelarna i ligan. Svagt skott för att vara en liten spelare men enorm fysik och gissningsvis snabbare* på 50 eller 100 meter än alla människor av svensk härkomst. Washington skickade ut Atlanta i sin första omgång, 4-2. Bra gjort, men inte särskilt överraskande. Klart mer komplett lag än Atlanta.
Vad tror vi om den här serien då?
Boston har en fantastisk bredd. Sällan faktiskt som det är så att alla spelare i truppen kan gå in och prestera på fullt tillräckligt hög nivå. Helt annorlunda i Washington som har sina toppar i Wall och Bradley Beal. En stadig förstauppställning i övrigt och några okej spelare från bänken men långt ifrån den bredd som Boston har. Tittar man på oddsen så är Boston knappa favoriter och det är svårt att inte hålla med. Men samtidigt, de förstarankade lagen brukar vara klart större favoriter än vad Boston är, så mer öppet än det kanske borde.
Svenskt i Boston förresten. Jonas Jerebko faller lite offer för att spela i ett av ligans bästa lag som dessutom har denna enorma bredd men han får komma in i varje match i alla fall och snittar runt 10 minuter.
(2)Cleveland-(3)Toronto
Boston i all ära men är det något lag från öst som ska ta hem mästerskapet får det lov att vara fjolårsmästarna Cleveland. Cleveland med de senaste 10 årens överlägset största stjärna i ligan, och tveklöst en av de största som någonsin spelat spelet, Lebron James, en idrottsman som det knappast finns många av i världen. Nu sen ett par år tillbaka i Cleveland där han inledde sin NBA-karriär innan han flyttade till Miami för att där vinna några titlar. Född 1984, 33 år gammal i år alltså, men några krämpor syns inte. Vissa spelare i andra lag sticker kanske ut mer då James numera som det känns nästan aktivt motarbetar att skaffa sig själv så bra siffror som möjligt, men att han fortfarande är bäst, jag tycker inte det är något snack om den saken. Om han bara bestämmer sig för det kan han dominera mer än alla andra och emellanåt kan det kännas som att han kan bestämma sig för att göra poäng precis när han vill. Jag följer många idrotter men jag tror faktiskt inte jag kommer på någon som har en totalt sett bättre fysik än vad James har. Han är ett monster. Cleveland handlar emellertid inte bara om honom. De har även Kyrie Irving, en av ligans absolut bästa pointguards som dessutom passar mycket bra ihop med James då James får ta hand om en del av bollhanteringen, vilket normalt är pointguardens ansvar, medan Irving får fokusera på det han gör bäst, göra poäng. Ytterligare en superstjärna också, Kevin Love som inte stått för samma siffror i Cleveland som han gjorde i sitt gamla lag Minnesota men fullt förståeligt. I Minnesota var han helt ensam och fick göra allt. Här spelar han "bara" tredjefiol. Lite frågetecken kring Clevelands bredd. De har under ett par år försökt få in bra breddspelare men ofta misslyckats. Senaste försöket, strulputten Larry Sanders fick bara en vecka i klubben innan han spolades beroende på att han missade en buss som skulle ta laget till flygplatsen. Men med James skadefri är man alltid ett brutalt hot om titeln.
Toronto då? Egentligen kanske allra mest kända för sitt största fan, mannen som det senaste året varit en av världens mest spelade artister, oavsett vilket land man råkar befinna sig i, Drake. När man ser en Torontomatch är det svårt att låta bli att på något vis bli lite upprymd av att denna Drake från sin plats precis bredvid planen uppför sig som vilken huligan som helst och om man ska vara riktigt ärlig, om det inte vore han så hade han nog emellanåt riskerat att bli utkastad. När det gäller platserna närmast planen är det minst sagt noga med att man ska hålla sig i skinnet. Det är inte precis aktuellt med något beteende som det vi har på våra svenska idrottsarenor. Kanske rätt förståeligt att folk sköter sig i och för sig. De där stolarna är inte billiga. Stadigt lag, Toronto. Stor stjärna i DeMar DeRozan, men kanske lite märkligt stor i folks ögon. Ganska ineffektiv spelare egentligen som ständigt har låg skottprocent. Pointguraden Kyle Lowry som blommat sent är också en toppspelare i ligan och man har även kvalité i övrigt med den gigantiske centern Jonas Valaciunas från Litauen och relativt nyligen adderade Serge Ibaka. Ett bra lag, Toronto men att man ska något att sätta emot Cleveland, nja. Det krävs nog att ett par av Clevelands bästa spelare försvinner för att det ska skrälla här.
Oddsen? Cleveland stora favoriter med dryga 1.20 på att avancera. Min lekmannaanalys är att det känns ganska högt.
Väst
(2)San Antonio-(3)Houston
Svårt att säga mycket annat än att det här är omgångens hetaste match. San Antonios lagspel mot en enda man, spelaren som i år kanske slutligen blir utsedd till ligans mest värdefulla spelare, James "Skägget" Harden. Fascinerande spelare denna Harden. Inte snabbast, inte särskilt lång, inte det bästa skottet, han har egentligen ingenting som är bäst, men spelförståelsen är fantastisk och han har det där, han vet hur man gör poäng. Man ska aldrig underskatta list i någon idrott och särskilt inte i basket där det finns så många fantastiska atleter och duktiga skyttar, men det som finns bakom pannbenet kan vara ännu viktigare.
San Antonio, med det som får ses som ligans och kanske tidernas bästa coach, Gregg Popovich är lite unika i amerikansk proffsidrott. Med det utjämningssystem som finns via draften där de bra lagen får välja sent för att andra lag ska få chansen är det fruktansvärt sällsynt att ett lag lyckas hålla sig kvar i den absoluta toppen så länge. Popovich är antagligen snudd på hela förklaringen. Han lyckas hela tiden väva in exakt de spelare han behöver och framför allt, han gör de spelare han har bättre än de hade varit någon annanstans. Till i år tappade men legendaren Tim Duncan som efter, som det kändes, ungefär hundra år avslutade sin karriär. Kris då? Nejdå, de är ett topplag i år också. Börjar bli ganska ålderstigna dock. Nyckelspelare som Tony Parker och Manu Ginobili är inte direkt unga längre men Popovich matchar dem smart och de håller fortfarande. Dessutom har man ersatt Duncan med en av ligans bästa stora spelare, LaMarcus Aldridge. Och så är den numera största stjärnan ännu inte nämnd. Ligans tveklöst bästa försvarsspelare, som numera också är ett stort hot framåt, Kawhi Leonard. Stadigt lag. Bra toppar och breddspelarna vet exakt vad de ska göra. Sjukt svårslagna, San Antonio men knappast de mest sevärda.
Houston handlar som sagt bara om Harden. Man försökte ge honom en lekkamrat häromåret när man plockade in Dwight Howard, då fortfarande ligans antagligen bästa center i ett försök att efterlikna något i närheten av det ohanterbara samarbete som Kobe Bryant och Shaquille O'Neill hade under några år. Funkade dock inte alls. Harden är en ganska knepig man som inte gärna delar rampljuset med någon. Howard lämnade och Harden kör numera ensam. De har andra spelare. Eric Gordon, som är ny till i år, har efter några tunga år fått till det och varit en av ligans bästa skyttar, mycket beroende på all den plats han får när motståndarna bevakar Harden. Men överlag, de är inte mycket till lag, Houston. De hoppas på att Harden ska prestera tillräckligt bra. Jag tror kanske inte det kommer räcka till. San Antonios stabilitet kommer bli för mycket.
Runt 1.40 på San Antonio på oddsen. Ganska nära sanningen skulle jag säga.
(1)Golden State-?
Slutspelets självklara favoriter Golden State har ännu inte fått sina motståndare. Fjärdeseedade Los Angeles Clippers möter kommande natt femteseedade Utah om den sista kvartsfinalplatsen. Spelar inte mycket roll vilka det blir dock. Golden State har ett av tidernas bästa lag rent kvalitetsmässigt. Man har under ett par år varit totalt överlägsna och när man till i år dessutom la till Kevin Durant som kanske är den jäkligaste poängmaskinen som skådats, det blev ju inte sämre av det precis. Leder laget gör Stephen Curry, utan minsta tvivel den bästa trepoängsskytten genom alla tider. Durant har haft vissa skadeproblem men ska kunna spela när det nu drar igång igen. Klay Thompson, ligans antagligen näst bästa skytt finns också i laget och när man lägger till Draymond Green, en elak rackare som är den enda som kan utmana Kawhi Leonard om att vara ligans bästa försvarsspelare, det blir svårtuggat, minst sagt. Bredden är inte fantastisk. Deras bänkspelare är inte bättre utan snarare sämre än många andra lags men har man fyra av världens 10 bästa spelare i sitt lag, då är man svårslagna.
Los Angeles är de som kanske skulle kunna hänga med Golden State någorlunda, även om det känns otroligt, särskilt som deras bästa poänggörare, den aningen stökige studsbollen Blake Griffin som under förra säsongen ägnade sig åt att nita en materialare, från sitt eget lag, just nu är skadad. De har Chris Paul, ligans listigaste pointguard och en bättre ledare än de flesta. Även en av de bästa centrarna i DeAndre Jordan, mannen som vi alla skulle slå i en straffkasttävling. Runt 40% av sina straffar petar han i och är faktiskt näst sämst genom tiderna på straffar i NBA, men är försvarsmässigt ett monster. Det där kommer emellertid inte räcka, även om de skickar ut Utah. Golden State är alldeles för bra. Utah då? Ganska slätstruket lag. Blockkungen Rudy Gobert, allroundspelaren Derrick Favors och poänggöraren Gordon Hayward. Bra spelare, men när man mäter det mot Golden State, det är så stor klasskillnad att det inte finns. En av USA:s bästa tennisspelare i sin ungdom förresten, Hayward. Han hade nog kunnat bli något där om han inte valt basketen. Runt 205 cm lång och rör sig som om han var 180 cm. Någon sån tennisspelare har vi inte.
Så ser det i alla fall ut. Vi får följa upp det här framöver för som NBA:s numera insomnade slogan alltid slog fast, oerhört pricksäkert, "the greatest game on earth". Det finns ingen annan sport som på samma sätt tilltalar publiken som basket gör. När man dessutom lägger till att matcharrangemangen ständigt är magiska, med allt från utkastning av hamburgare till att maskotar på motorcyklar kör in på planen, det händer alltid något. Det är alltid show, och om ni inte gett NBA chansen ännu, gör det nu under slutspelet. Ni kommer tacka mig efteråt.
Basket däremot är mitt stora intresse. Jag skulle aldrig drömma om att försöka säga åt någon vad den ska spela på inom den sporten dock. Som jag ser det ska man vara just en av de bästa, eller helst bäst, i landet för att få lägga ut sina spel här på betting.se. Jag tycker vi ska vara bäst, och jag har god tillförsikt att vi också ska bli det framöver. Men för att få skriva lite om basket, det tycker jag nog allt mina kunskaper är tillräckligt goda för. Jag ser varje år en enorm mängd matcher, både direkt och i efterhand och har under de senaste 25 åren av mitt liv kompletterat det med att missbruka diverse baskettvspel, vilket kanske inte precis minskat kunskapen om spelarna.
Vill man följa det pågående NBA-slutspelet förresten, då kan man med fördel registrera konto hos Unibet som livestreamar alla matcher. Tyvärr ingen svensk kanal som sänder, så man får hålla till godo med Unibets gratissändningar, vilket kan vara nog så gott. Om man nu inte är tillräckligt sugen för att registrera sig på NBAtv förstås, det kan jag också rekommendera. Oerhört bra service.
Hur ser det då ut?
Jo, slutspelet pågår som sagt, och vi är nästan framme vid kvartsfinaler. Nästan i alla fall. Samtidigt som den första kvartsfinalserien i öst drar igång kommande natt ska den sista åttondelsfinalserien i väst avgöras. Eller conferencesemifinaler och conferencekvartsfinaler, som det heter i amerikansk proffsidrott. Fascinerande det där faktiskt. Man ser ju på NBA, NHL, NFL och så vidare som ligor som sitter ihop, men de gör de ju knappt, åtminstone inte när det gäller slutspelen. Spelar man i den västra delen kan man aldrig få möta ett lag från öst så länge man inte går till final, då det bästa laget från väst möter det bästa från öst. Minst sagt annorlunda för oss här i Sverige där det är en självklarhet att alla kan möta alla i slutspelen.
Öst
(1)Boston-(4)Washinton
Visserligen får väl Boston betraktas som relativt svaga för att vara förstarankade på ena sidan och laget de mötte i första slutspelsomgången, Chicago har egentligen större stjärnor än vad Boston har men kanske ändå lite överraskande att Boston var så pass illa ute. Chicago plockade de två första matcherna i Boston innan Boston fick upp ångan och kunde vända. Boston, ledda av den lilla halvportionen Isaiah Thomas som en gång draftades som allra sista spelare men nu är en av ligans absolut bästa poängplockare, 175 cm lång, eller kort ska man möjligen säga. En av ligans just nu minsta spelare, men med en list som kanske ingen annan har. Delförklaring kanske till Bostons problem i första rundan att Thomas hade vissa personliga problem, hans syster dog mitt under pågående serie. Nu Washington, som underpresterat i flera år men som äntligen fått upp ångan. Deras största stjärna John Wall, pointguard precis som Thomas, leder laget och får betraktas som en av de mest sevärda spelarna i ligan. Svagt skott för att vara en liten spelare men enorm fysik och gissningsvis snabbare* på 50 eller 100 meter än alla människor av svensk härkomst. Washington skickade ut Atlanta i sin första omgång, 4-2. Bra gjort, men inte särskilt överraskande. Klart mer komplett lag än Atlanta.
Vad tror vi om den här serien då?
Boston har en fantastisk bredd. Sällan faktiskt som det är så att alla spelare i truppen kan gå in och prestera på fullt tillräckligt hög nivå. Helt annorlunda i Washington som har sina toppar i Wall och Bradley Beal. En stadig förstauppställning i övrigt och några okej spelare från bänken men långt ifrån den bredd som Boston har. Tittar man på oddsen så är Boston knappa favoriter och det är svårt att inte hålla med. Men samtidigt, de förstarankade lagen brukar vara klart större favoriter än vad Boston är, så mer öppet än det kanske borde.
Svenskt i Boston förresten. Jonas Jerebko faller lite offer för att spela i ett av ligans bästa lag som dessutom har denna enorma bredd men han får komma in i varje match i alla fall och snittar runt 10 minuter.
(2)Cleveland-(3)Toronto
Boston i all ära men är det något lag från öst som ska ta hem mästerskapet får det lov att vara fjolårsmästarna Cleveland. Cleveland med de senaste 10 årens överlägset största stjärna i ligan, och tveklöst en av de största som någonsin spelat spelet, Lebron James, en idrottsman som det knappast finns många av i världen. Nu sen ett par år tillbaka i Cleveland där han inledde sin NBA-karriär innan han flyttade till Miami för att där vinna några titlar. Född 1984, 33 år gammal i år alltså, men några krämpor syns inte. Vissa spelare i andra lag sticker kanske ut mer då James numera som det känns nästan aktivt motarbetar att skaffa sig själv så bra siffror som möjligt, men att han fortfarande är bäst, jag tycker inte det är något snack om den saken. Om han bara bestämmer sig för det kan han dominera mer än alla andra och emellanåt kan det kännas som att han kan bestämma sig för att göra poäng precis när han vill. Jag följer många idrotter men jag tror faktiskt inte jag kommer på någon som har en totalt sett bättre fysik än vad James har. Han är ett monster. Cleveland handlar emellertid inte bara om honom. De har även Kyrie Irving, en av ligans absolut bästa pointguards som dessutom passar mycket bra ihop med James då James får ta hand om en del av bollhanteringen, vilket normalt är pointguardens ansvar, medan Irving får fokusera på det han gör bäst, göra poäng. Ytterligare en superstjärna också, Kevin Love som inte stått för samma siffror i Cleveland som han gjorde i sitt gamla lag Minnesota men fullt förståeligt. I Minnesota var han helt ensam och fick göra allt. Här spelar han "bara" tredjefiol. Lite frågetecken kring Clevelands bredd. De har under ett par år försökt få in bra breddspelare men ofta misslyckats. Senaste försöket, strulputten Larry Sanders fick bara en vecka i klubben innan han spolades beroende på att han missade en buss som skulle ta laget till flygplatsen. Men med James skadefri är man alltid ett brutalt hot om titeln.
Toronto då? Egentligen kanske allra mest kända för sitt största fan, mannen som det senaste året varit en av världens mest spelade artister, oavsett vilket land man råkar befinna sig i, Drake. När man ser en Torontomatch är det svårt att låta bli att på något vis bli lite upprymd av att denna Drake från sin plats precis bredvid planen uppför sig som vilken huligan som helst och om man ska vara riktigt ärlig, om det inte vore han så hade han nog emellanåt riskerat att bli utkastad. När det gäller platserna närmast planen är det minst sagt noga med att man ska hålla sig i skinnet. Det är inte precis aktuellt med något beteende som det vi har på våra svenska idrottsarenor. Kanske rätt förståeligt att folk sköter sig i och för sig. De där stolarna är inte billiga. Stadigt lag, Toronto. Stor stjärna i DeMar DeRozan, men kanske lite märkligt stor i folks ögon. Ganska ineffektiv spelare egentligen som ständigt har låg skottprocent. Pointguraden Kyle Lowry som blommat sent är också en toppspelare i ligan och man har även kvalité i övrigt med den gigantiske centern Jonas Valaciunas från Litauen och relativt nyligen adderade Serge Ibaka. Ett bra lag, Toronto men att man ska något att sätta emot Cleveland, nja. Det krävs nog att ett par av Clevelands bästa spelare försvinner för att det ska skrälla här.
Oddsen? Cleveland stora favoriter med dryga 1.20 på att avancera. Min lekmannaanalys är att det känns ganska högt.
Väst
(2)San Antonio-(3)Houston
Svårt att säga mycket annat än att det här är omgångens hetaste match. San Antonios lagspel mot en enda man, spelaren som i år kanske slutligen blir utsedd till ligans mest värdefulla spelare, James "Skägget" Harden. Fascinerande spelare denna Harden. Inte snabbast, inte särskilt lång, inte det bästa skottet, han har egentligen ingenting som är bäst, men spelförståelsen är fantastisk och han har det där, han vet hur man gör poäng. Man ska aldrig underskatta list i någon idrott och särskilt inte i basket där det finns så många fantastiska atleter och duktiga skyttar, men det som finns bakom pannbenet kan vara ännu viktigare.
San Antonio, med det som får ses som ligans och kanske tidernas bästa coach, Gregg Popovich är lite unika i amerikansk proffsidrott. Med det utjämningssystem som finns via draften där de bra lagen får välja sent för att andra lag ska få chansen är det fruktansvärt sällsynt att ett lag lyckas hålla sig kvar i den absoluta toppen så länge. Popovich är antagligen snudd på hela förklaringen. Han lyckas hela tiden väva in exakt de spelare han behöver och framför allt, han gör de spelare han har bättre än de hade varit någon annanstans. Till i år tappade men legendaren Tim Duncan som efter, som det kändes, ungefär hundra år avslutade sin karriär. Kris då? Nejdå, de är ett topplag i år också. Börjar bli ganska ålderstigna dock. Nyckelspelare som Tony Parker och Manu Ginobili är inte direkt unga längre men Popovich matchar dem smart och de håller fortfarande. Dessutom har man ersatt Duncan med en av ligans bästa stora spelare, LaMarcus Aldridge. Och så är den numera största stjärnan ännu inte nämnd. Ligans tveklöst bästa försvarsspelare, som numera också är ett stort hot framåt, Kawhi Leonard. Stadigt lag. Bra toppar och breddspelarna vet exakt vad de ska göra. Sjukt svårslagna, San Antonio men knappast de mest sevärda.
Houston handlar som sagt bara om Harden. Man försökte ge honom en lekkamrat häromåret när man plockade in Dwight Howard, då fortfarande ligans antagligen bästa center i ett försök att efterlikna något i närheten av det ohanterbara samarbete som Kobe Bryant och Shaquille O'Neill hade under några år. Funkade dock inte alls. Harden är en ganska knepig man som inte gärna delar rampljuset med någon. Howard lämnade och Harden kör numera ensam. De har andra spelare. Eric Gordon, som är ny till i år, har efter några tunga år fått till det och varit en av ligans bästa skyttar, mycket beroende på all den plats han får när motståndarna bevakar Harden. Men överlag, de är inte mycket till lag, Houston. De hoppas på att Harden ska prestera tillräckligt bra. Jag tror kanske inte det kommer räcka till. San Antonios stabilitet kommer bli för mycket.
Runt 1.40 på San Antonio på oddsen. Ganska nära sanningen skulle jag säga.
(1)Golden State-?
Slutspelets självklara favoriter Golden State har ännu inte fått sina motståndare. Fjärdeseedade Los Angeles Clippers möter kommande natt femteseedade Utah om den sista kvartsfinalplatsen. Spelar inte mycket roll vilka det blir dock. Golden State har ett av tidernas bästa lag rent kvalitetsmässigt. Man har under ett par år varit totalt överlägsna och när man till i år dessutom la till Kevin Durant som kanske är den jäkligaste poängmaskinen som skådats, det blev ju inte sämre av det precis. Leder laget gör Stephen Curry, utan minsta tvivel den bästa trepoängsskytten genom alla tider. Durant har haft vissa skadeproblem men ska kunna spela när det nu drar igång igen. Klay Thompson, ligans antagligen näst bästa skytt finns också i laget och när man lägger till Draymond Green, en elak rackare som är den enda som kan utmana Kawhi Leonard om att vara ligans bästa försvarsspelare, det blir svårtuggat, minst sagt. Bredden är inte fantastisk. Deras bänkspelare är inte bättre utan snarare sämre än många andra lags men har man fyra av världens 10 bästa spelare i sitt lag, då är man svårslagna.
Los Angeles är de som kanske skulle kunna hänga med Golden State någorlunda, även om det känns otroligt, särskilt som deras bästa poänggörare, den aningen stökige studsbollen Blake Griffin som under förra säsongen ägnade sig åt att nita en materialare, från sitt eget lag, just nu är skadad. De har Chris Paul, ligans listigaste pointguard och en bättre ledare än de flesta. Även en av de bästa centrarna i DeAndre Jordan, mannen som vi alla skulle slå i en straffkasttävling. Runt 40% av sina straffar petar han i och är faktiskt näst sämst genom tiderna på straffar i NBA, men är försvarsmässigt ett monster. Det där kommer emellertid inte räcka, även om de skickar ut Utah. Golden State är alldeles för bra. Utah då? Ganska slätstruket lag. Blockkungen Rudy Gobert, allroundspelaren Derrick Favors och poänggöraren Gordon Hayward. Bra spelare, men när man mäter det mot Golden State, det är så stor klasskillnad att det inte finns. En av USA:s bästa tennisspelare i sin ungdom förresten, Hayward. Han hade nog kunnat bli något där om han inte valt basketen. Runt 205 cm lång och rör sig som om han var 180 cm. Någon sån tennisspelare har vi inte.
Så ser det i alla fall ut. Vi får följa upp det här framöver för som NBA:s numera insomnade slogan alltid slog fast, oerhört pricksäkert, "the greatest game on earth". Det finns ingen annan sport som på samma sätt tilltalar publiken som basket gör. När man dessutom lägger till att matcharrangemangen ständigt är magiska, med allt från utkastning av hamburgare till att maskotar på motorcyklar kör in på planen, det händer alltid något. Det är alltid show, och om ni inte gett NBA chansen ännu, gör det nu under slutspelet. Ni kommer tacka mig efteråt.
