Bara några timmar kvar nu till att SM-guldet i ishockey ska delas ut. Bra läge då att ladda upp riktigt ordentligt för matchen med lite skön införinfo? Det kan man ju tycka. Vi har faktiskt ett speltips på matchen uppe här på sajten, med just lite införinfo i texten. Det hittar ni här. Och om man vet med sig att man är en väldigt, väldigt, väldigt inbiten hockeysupporter och kanske i synnerhet till något av lagen i kvällens finalmatch, då kan man kanske stanna där, på speltipset, som det även ska noteras att det absolut inte är skrivet av mig. Risken om man med de förutsättningarna fortsätter läsa här är möjligen att man mest bara blir lite trampad på tårna.
Missa inte vår sida om odds på Junior VM i Ishockey!
Vilka är egentligen de senaste vinnarna av SM-guld i hockey? Det tänkte jag nu tala om för er.
De 10 senaste åren har det sett ut såhär.:
2006, Färjestad.
2007, Modo.
2008, HV71.
2009, Färjestad.
2010, HV71.
2011, Färjestad.
2012, Brynäs.
2013, Skellefteå.
2014, Skellefteå.
2015, Växjö.
2016, Frölunda.
2017, Brynäs/HV71.
Jaha, och?
Ett lag bryter mönstret. Ska ni ge er på att gissa vilket?
Det beror onekligen på hur man tänker. När det gäller det jag ska skriva om här är det Frölunda som bryter mönstret. Frölunda, lokaliserat i Sveriges näst största stad, Göteborg.
Hur ser det ut inom fotbollen då? Vilka lag har de senaste 15 åren vunnit guld?
2001, Hammarby.
2002, Djurgården.
2003, Djurgården.
2004, Malmö.
2005, Djurgården.
2006, Elfsborg.
2007, Göteborg.
2008, Kalmar.
2009, AIK.
2010, Malmö.
2011, Helsingborg.
2012, Elfsborg.
2013, Malmö.
2014, Malmö.
2015, Norrköping.
2016, Malmö.
Något lag som står ut där då? Elfsborg, Kalmar, Helsingborg och kanske till viss del Norrköping. Elfsborg från Borås, Helsingborg och Kalmar, tre svenska småstäder ungefär lika stora(små) som lagen som vinner SM-guld i hockey kommit ifrån de senaste åren, bortsett från ett enda tillfälle då alltså Frölunda vann i hockeyn. Delvis också Norrköping alltså, som är en större stad en nästan alla andra, men som samtidigt är väldigt mycket mindre än de tre svenska storstäderna, som landets bästa fotbollslag som synes ovan nästan alltid kommer ifrån.
Min poäng?
För mig, notera att det är för mig det gäller. Många tycker garanterat att det är hur charmigt som helst men för mig är det en svaghet för hockeyn. En svaghet att de allra största städernas lag halkat efter. Jag kommer inte från någon storstad. Jag kommer från Uppsala, och notera bitterheten i min ton här. Innan det här året med Sirius har vi inte ens haft ett lag i högsta serien i någon av de två största idrotterna i landet på precis hur länge som helst. Men trots att jag själv alltså inte är part i målet, jag tycker att något är lite snett när de stora städerna inte kan hävda sig. Stockholmfotbollen är i princip alltid stekhet, med en publik som står sig ytterst bra även i europeiskt perspektiv. Det återspeglar inte alltid nivån på lagen såtillvida att något av dem vinner, men det är sällan som inget av dem åtminstone är med i toppen. Göteborg i form av IFK är alltid med i den absoluta toppen eller ett litet minisnäpp bakom. Förutom dem alltid något mer lag i högsta serien därifrån också. Ofta flera. Och Malmö, som i form av FF de senaste åren haft landets klart bästa lag med tre titlar de senaste fyra åren.
Hockeyn då? Stockholmslagen sladdar, minst sagt. Djurgården balanserar varje år på strecket för att behöva kvala neråt, även om man till i år var på lite säkrare mark än vanligt då det fanns två andra lag som inte riktigt höll måttet. AIK, landets tveklöst största idrottsförening, mäktar inte med att ha ett lag i högsta serien i hockey. De spelar i näst högsta serien. I Göteborg, som sagt, Frölunda. De har de senaste åren varit i toppen, men så har det inte alltid varit. Och Malmö har också ett lag, men har inte varit någon utmanare om att vinna titlar på mer än 10 år.
I fotbollen är det undantagsvis lag från småstäder som vinner. Det är charmigt. Att de någon gång kan brösta upp sig och besegra bjässarna. I hockey, där är det regel. Lagen från de stora städerna kan inte hävda sig.
Vad beror det på då?
Det är väl ganska givet egentligen. Man har mer än en gång de senaste åren hört om Leksands affärer med kommunen där de fått så mycket stöd att man emellanåt kan undra hur invånarna i byn där kan acceptera det. Utan all välgörenhet till hockeylaget hade nog deras skattepengar kunnat förbättra ganska mycket annat. Inte lika stor plats i media när det gäller de samarbeten som finns i de andra småstäderna som har lag i elitserien, eller som serien numera heter, SHL. Jag vet, jag är gammalmodig som glömmer det emellanåt. Men det är som sagt knappast någon slump. Medan Djurgården måste spela i ett luggslitet Hovet, Frölunda krigar på i ett Scandinavium som man inte har något ägande i, precis som Djurgården inte har i Hovet. Och Malmö, de har visserligen en ny och fräsch arena, men det är inte de som har den. Det är Percy Nilsson som har den, och därmed han som tar pengarna. För ett antal år sen byggdes det nya hockeyarenor i massor av svenska småstäder. Arenor med brutala bidrag från kommunalt håll där den (i stort sett) enda hyresgästen är det lokala hockeylaget. Vissa av hockeylagen har bjudits på delar av ägandet, vilket öppnar enorma möjligheter att tjäna pengar som sen kan placeras i verksamheten eller om man så vill, betala så bra spelare som möjligt för. Vissa hyr sina arenor med så förmånliga avtal att man undrar hur det ens är möjligt att favorisera en verksamhet på det sättet, hur gärna man än vill ha ett lag i staden.
Vilka står då kvar med Svarte Pettern? Storstadslagen, givetvis. Framför allt de i Stockholm som garanterat inte skulle få några direkta bidrag för kommunen utan ifall de ville ha en arena skulle få dra hela lasset själva. Det blir tufft i en konkurrens där ens motståndare får allt serverat för sig.
Min egen stad då, Uppsala? Kanske den enda staden i landet där kommunens agerande i frågan kan betraktas som ansvarsfullt. Det har i precis hur många år som helst tjatats om att både fotbolls- och hockeylaget behöver en ny arena. Det har ännu inte blivit av, då kommunen inte velat gå in och täcka en tillräckligt stor del, något som fått lagen att bli rejält griniga. Nu är det slutligen på gång med arenor för båda idrotterna, men det har tagit tid, och kommunen har åtminstone inte släppt till som man genom åren gjort i vissa andra städer.
Vad tycker då jag? Jag tror de flesta anser att spelarna i SHL i allmänhet är aningen för välavlönade. Om man ska betala de pengar som klubbarna betalar till breddspelarna, då borde man kanske hålla lite högre nivå på det man gör. SHL har halkat efter och är väl med nöd och näppe numera världens tredje bästa liga, i en sport som inte direkt är den största globalt sett, om man säger så. När man betalar så pass stora pengar, till spelare som är medelmåttor, jag tycker det är lite konstigt att skattebetalarna i landet inte tycker det är lite konstigt att man inom hockeyn ändå tycker att man ska få en del av sin verksamhet bekostad av kommunen, och med andra ord, av skattebetalarna. Så känner jag också. Det vore bra mycket mer rättvist om alla fick klara sig själva, eller alla fick lika mycket hjälp. Då skulle det bli som jag vill även i hockeyn. De större städerna skulle åter börja dominera. Likt i fotbollen kanske Brynäs, HV71, Färjestad, till och med kanske Skellefteå, skulle någon gång kunna sticka upp och vinna framför lagen i de största städerna. Så som jag tycker det ska vara. För tittar man på hur det fungerar i fotbollen, både i Sverige och utomlands, det är de stora städernas lag som vinner titlarna. Så ska det vara, det är det hälsosamma. Och borde så vara även i hockeyn, men där har man hamnat snett. Det lag som kommundopar sig mest vinner, ungefär. I år antingen lag från Gävle eller Jönköping, två städer som inte ens har 10% av invånarantalet som är i Stockholm. Ohälsosamt var ordet.
Vilka är egentligen de senaste vinnarna av SM-guld i hockey? Det tänkte jag nu tala om för er.
De 10 senaste åren har det sett ut såhär.:
2006, Färjestad.
2007, Modo.
2008, HV71.
2009, Färjestad.
2010, HV71.
2011, Färjestad.
2012, Brynäs.
2013, Skellefteå.
2014, Skellefteå.
2015, Växjö.
2016, Frölunda.
2017, Brynäs/HV71.
Jaha, och?
Ett lag bryter mönstret. Ska ni ge er på att gissa vilket?
Det beror onekligen på hur man tänker. När det gäller det jag ska skriva om här är det Frölunda som bryter mönstret. Frölunda, lokaliserat i Sveriges näst största stad, Göteborg.
Hur ser det ut inom fotbollen då? Vilka lag har de senaste 15 åren vunnit guld?
2001, Hammarby.
2002, Djurgården.
2003, Djurgården.
2004, Malmö.
2005, Djurgården.
2006, Elfsborg.
2007, Göteborg.
2008, Kalmar.
2009, AIK.
2010, Malmö.
2011, Helsingborg.
2012, Elfsborg.
2013, Malmö.
2014, Malmö.
2015, Norrköping.
2016, Malmö.
Något lag som står ut där då? Elfsborg, Kalmar, Helsingborg och kanske till viss del Norrköping. Elfsborg från Borås, Helsingborg och Kalmar, tre svenska småstäder ungefär lika stora(små) som lagen som vinner SM-guld i hockey kommit ifrån de senaste åren, bortsett från ett enda tillfälle då alltså Frölunda vann i hockeyn. Delvis också Norrköping alltså, som är en större stad en nästan alla andra, men som samtidigt är väldigt mycket mindre än de tre svenska storstäderna, som landets bästa fotbollslag som synes ovan nästan alltid kommer ifrån.
Min poäng?
För mig, notera att det är för mig det gäller. Många tycker garanterat att det är hur charmigt som helst men för mig är det en svaghet för hockeyn. En svaghet att de allra största städernas lag halkat efter. Jag kommer inte från någon storstad. Jag kommer från Uppsala, och notera bitterheten i min ton här. Innan det här året med Sirius har vi inte ens haft ett lag i högsta serien i någon av de två största idrotterna i landet på precis hur länge som helst. Men trots att jag själv alltså inte är part i målet, jag tycker att något är lite snett när de stora städerna inte kan hävda sig. Stockholmfotbollen är i princip alltid stekhet, med en publik som står sig ytterst bra även i europeiskt perspektiv. Det återspeglar inte alltid nivån på lagen såtillvida att något av dem vinner, men det är sällan som inget av dem åtminstone är med i toppen. Göteborg i form av IFK är alltid med i den absoluta toppen eller ett litet minisnäpp bakom. Förutom dem alltid något mer lag i högsta serien därifrån också. Ofta flera. Och Malmö, som i form av FF de senaste åren haft landets klart bästa lag med tre titlar de senaste fyra åren.
Hockeyn då? Stockholmslagen sladdar, minst sagt. Djurgården balanserar varje år på strecket för att behöva kvala neråt, även om man till i år var på lite säkrare mark än vanligt då det fanns två andra lag som inte riktigt höll måttet. AIK, landets tveklöst största idrottsförening, mäktar inte med att ha ett lag i högsta serien i hockey. De spelar i näst högsta serien. I Göteborg, som sagt, Frölunda. De har de senaste åren varit i toppen, men så har det inte alltid varit. Och Malmö har också ett lag, men har inte varit någon utmanare om att vinna titlar på mer än 10 år.
I fotbollen är det undantagsvis lag från småstäder som vinner. Det är charmigt. Att de någon gång kan brösta upp sig och besegra bjässarna. I hockey, där är det regel. Lagen från de stora städerna kan inte hävda sig.
Vad beror det på då?
Det är väl ganska givet egentligen. Man har mer än en gång de senaste åren hört om Leksands affärer med kommunen där de fått så mycket stöd att man emellanåt kan undra hur invånarna i byn där kan acceptera det. Utan all välgörenhet till hockeylaget hade nog deras skattepengar kunnat förbättra ganska mycket annat. Inte lika stor plats i media när det gäller de samarbeten som finns i de andra småstäderna som har lag i elitserien, eller som serien numera heter, SHL. Jag vet, jag är gammalmodig som glömmer det emellanåt. Men det är som sagt knappast någon slump. Medan Djurgården måste spela i ett luggslitet Hovet, Frölunda krigar på i ett Scandinavium som man inte har något ägande i, precis som Djurgården inte har i Hovet. Och Malmö, de har visserligen en ny och fräsch arena, men det är inte de som har den. Det är Percy Nilsson som har den, och därmed han som tar pengarna. För ett antal år sen byggdes det nya hockeyarenor i massor av svenska småstäder. Arenor med brutala bidrag från kommunalt håll där den (i stort sett) enda hyresgästen är det lokala hockeylaget. Vissa av hockeylagen har bjudits på delar av ägandet, vilket öppnar enorma möjligheter att tjäna pengar som sen kan placeras i verksamheten eller om man så vill, betala så bra spelare som möjligt för. Vissa hyr sina arenor med så förmånliga avtal att man undrar hur det ens är möjligt att favorisera en verksamhet på det sättet, hur gärna man än vill ha ett lag i staden.
Vilka står då kvar med Svarte Pettern? Storstadslagen, givetvis. Framför allt de i Stockholm som garanterat inte skulle få några direkta bidrag för kommunen utan ifall de ville ha en arena skulle få dra hela lasset själva. Det blir tufft i en konkurrens där ens motståndare får allt serverat för sig.
Min egen stad då, Uppsala? Kanske den enda staden i landet där kommunens agerande i frågan kan betraktas som ansvarsfullt. Det har i precis hur många år som helst tjatats om att både fotbolls- och hockeylaget behöver en ny arena. Det har ännu inte blivit av, då kommunen inte velat gå in och täcka en tillräckligt stor del, något som fått lagen att bli rejält griniga. Nu är det slutligen på gång med arenor för båda idrotterna, men det har tagit tid, och kommunen har åtminstone inte släppt till som man genom åren gjort i vissa andra städer.
Vad tycker då jag? Jag tror de flesta anser att spelarna i SHL i allmänhet är aningen för välavlönade. Om man ska betala de pengar som klubbarna betalar till breddspelarna, då borde man kanske hålla lite högre nivå på det man gör. SHL har halkat efter och är väl med nöd och näppe numera världens tredje bästa liga, i en sport som inte direkt är den största globalt sett, om man säger så. När man betalar så pass stora pengar, till spelare som är medelmåttor, jag tycker det är lite konstigt att skattebetalarna i landet inte tycker det är lite konstigt att man inom hockeyn ändå tycker att man ska få en del av sin verksamhet bekostad av kommunen, och med andra ord, av skattebetalarna. Så känner jag också. Det vore bra mycket mer rättvist om alla fick klara sig själva, eller alla fick lika mycket hjälp. Då skulle det bli som jag vill även i hockeyn. De större städerna skulle åter börja dominera. Likt i fotbollen kanske Brynäs, HV71, Färjestad, till och med kanske Skellefteå, skulle någon gång kunna sticka upp och vinna framför lagen i de största städerna. Så som jag tycker det ska vara. För tittar man på hur det fungerar i fotbollen, både i Sverige och utomlands, det är de stora städernas lag som vinner titlarna. Så ska det vara, det är det hälsosamma. Och borde så vara även i hockeyn, men där har man hamnat snett. Det lag som kommundopar sig mest vinner, ungefär. I år antingen lag från Gävle eller Jönköping, två städer som inte ens har 10% av invånarantalet som är i Stockholm. Ohälsosamt var ordet.
