Manchesterderby igår och att säga att matchen var underhållande, det vore väl en rejäl överdrift. Knappast överraskande, tvärtemot vad som det pratades om i studion efteråt var väl krysset ett mer än dugligt resultat för båda lagen, som nu har en kanonchans att se till att hålla Liverpool och Arsenal efter sig och därmed knipa de två sista CL-platserna.
På tal om snacket i studion. Viasatstudion för att vara extra tydlig, efter att ha sett Martin Åslund sitta där som någon slags staty och ha lyssnat på Bojan Djordjic eviga utläggningar om exakt samma saker, är det inte väldigt märkligt på något vis att de som arbetar som experter runt sportsändningarna i det här landet är så extremt fega? Hur ofta sticker de ut? Hur ofta blir det rubriker kring något de säger? Hur ofta trampar de någon på tårna? Hur ofta är de ärliga? Jag skulle säga i princip aldrig på alla de där frågorna, vilket är rätt märkligt med tanke på att själva meningen med dem är att de ska sitta och tycka saker.
Jag förstår ärligt talat inte vad det är som ska vara så svårt. Eller så farligt. När man som expertkommentator arbetar under en match, och man med all önskvärd tydlighet ser att ett mål blivit felaktigt bortdömt, då är standardkommentaren något i stil med "det går fort där ute" eller "det är lätt för oss att se häruppe, men domaren har inte samma möjlighet". Vore det inte ganska mycket mer uppfriskande med något i stil med "enormt misstag av domaren, han berövar laget på ett mål som antagligen hade varit avgörande för matchen"?
Det stör mig det här. För det drar ner nivån på sportsändningarna något alldeles fruktansvärt. Vi alla sitter ju där hemma och svär och muttrar för oss själva över det vi ser. Är då inte kommentatorernas och studioexperternas uppgift att ge oss deras ärliga tankar kring just detta vi muttrar över? Jag tycker det. Jag tycker det är det minsta man kan förvänta sig, att de ska ha mod nog att vara ärliga, något de omöjligtvis kan vara för om de är det, då betyder det att alla dessa experter har ett helt annat, felaktigt, sätt att se på saker och ting jämfört med hur du och jag ser det.
Tyvärr inte bara runt tv-sändningar sånt här flödar. Linus Sunnervik, en reporter på Expressen. Rätt duktig sådan i min värld. Jag känner honom inte överhuvudtaget, men jag har stött på honom någon gång då han brukar bevaka tennisen åt dem, samma tennis som jag ju bevakat minst sagt nära de senaste 10 åren. Det här la han i alla fall ut på twitter häromdagen.
TT hade alltså skickat ut ett telegram om att Färjestad värvat en hel finländsk hockeyklubb, som dessutom spelade i landslaget och i Färjestad tydligen skulle spela back. Med andra ord, den som skrev det där, och inte vet att det finns ett finländskt lag som heter Lukko Rauma, något han eller hon måste ha blandat ihop med spelaren som Färjestad värvat, från den klubben, den personen kanske inte borde arbeta med sport överhuvudtaget. Linus skrev inte det, han la bara ut själva texten. Med tanke på klimatet förstår jag det, för som ni ser, en kollega till honom, på samma tidning, hugger direkt på honom över att han har "hängt ut" en kollega, från ett helt annat företag.
Lite reservation här. Det kan ju vara så, eller ärligt talat, jag hoppas att det är så att Sebastian Mattson driver med Sunnervik men om det nu är så att det är så extremt lågt i tak hos dem att man inte ens kan påvisa när någon gjort ett gigantiskt misstag, hur väl fungerar då våra medier? Nu gäller det här två reportrar, som inte har till sin primära uppgift att tycka saker, men det spelar ingen roll. När det är normen att man ska sopa allt som är kritik mot någon under mattan, då fungerar det inte och det gäller det mesta när det kommer till sportmedia i Sverige, tyvärr.
Vad beror det då på?
Att alla är kompisar med varandra. Och kanske ännu mer, att experterna och delvis också reportrarna är så fruktansvärt kåta på att vara kompisar med idrottsmännen och varandra att deras utrymme att på något sätt kritisera någon blir helt obefintligt. Jag tycker det är jäkligt osunt, varför jag haft som en liten grundregel för mig själv sen jag inledde mitt skrivande att försöka ha så få nära kontakter som möjligt med andra människor som verkar inom mitt område, både när det gäller mediafolk och spelare inom den sport jag skrivit om. För givetvis, jag skulle annars gå samma väg, om jag inte aktivt motarbetade det. Inte skulle jag säga eller skriva något negativt om mina kompisar? Det gör man ju inte, förstås, även fast man borde.