Man önskar ju att man fick göra det här på söndag om en vecka istället. Då hade vi spelat VM-final och vem vet, vi kanske hade vunnit den också. Då hade man inte behövt skriva att man är nöjd ändå, men nu är det som det är, och i och med att jag skrivit några rader efter varje Sverigematch i VM hittills, vi måste så klart sy ihop paketet, och komma fram till vad jag känner om det.
Sydkorea 1-0, Tyskland 1-2, Mexiko 3-0, Schweiz 1-0, och England 0-2. Tre vinster, två torsk, mot starkt motstånd. Vi mötte två av världens bästa länder, och vi förlorade mot båda. Vi mötte ett land som var totalt värdelöst, och vann. Och så slog vi två länder som normalt är ett litet snäpp bättre än oss. Totalbetyget blir riktigt bra, och en kvartsfinalplats i VM är helt vansinnigt bra, men man måste samtidigt säga att lottningen blev väldigt gynnsam, och att vi inte skrällde i någon av de matcher där vi mötte motstånd som var rejält bättre än oss.
Vi kommer minnas den här fotbollsmånaden länge. Vi fick chansen, men jag tycker man ska vara, åtminstone lite försiktig med hyllningarna. Man måste titta lite på vilka vi mötte, och att vi nu faktiskt förlorade i kvartsfinalen. Jag tycker det är någon slags viktig gräns där. Hur många minns vilka länder som förlorade i kvarten i förra VM, i VM 20110, VM 2006, och så vidare. Ni minns säkert. Jag gör det inte. Däremot minns man alla semifinalister. Går man till så har man gjort något att minnas. Då har man på sitt sätt vunnit. Går man till kvarten, ja då var man jäkligt nära, men man är inte bland de där som man kommer ihåg, förutom då om det gäller ens egna resultat. När det gäller våra resultat minns vi ju allt, och det är mycket enkelt att sortera in detta som vårt näst bästa mästerskap i modern tid.
Avslutningen var ju trist. Vi avslutade med att med våra mått göra en rätt alldaglig, kanske till och med svag insats. Vi förväntas inte slå England, kanske särskilt inte när England är så pass bra som de varit i VM såhär långt. Jag tycker det är lite för många som faller in i det här populära att säga att England, äh, de är ju överskattade som vanligt, bara för att alla andra säger så. Tittar man på spelarna, vilka roller de har i vilka lag, så är de däruppe och bråkar om att vara bland de bästa. När det gäller individuella spelare och vilken status de har sina lag är det svårt att titta bort från Brasilien, och Spanien. Kanske också Belgien, Tyskland och Frankrike, men England är där, precis bakom dem, och säg såhär, vi hade aldrig sagt så om Tyskland som vi säger om England, hur dåligt lag Tyskland än skulle ha för tillfället. England har enbart spelare med mer eller mindre stora roller i lag i en av världens absolut bästa ligor i sin uppställning. Vi har en halv spelare på motsvarande nivå i vårt lag just nu. Det är klart som korvspad att vi inte ska vinna, och när vi nu gjorde vår första dåliga match i VM den här gången, då var det kört.
Totalt sett överpresterade vi. Segrarna mot Mexiko och Schweiz är väldigt fina. Framför allt den mot Schweiz. Det var en fenomenal insats det. Vad Mexiko höll på med i matchen mot oss, det kan man fråga sig. Jag tvivlar på om vi hade kunnat förlora den matchen ens om vi försökt, så under isen var mexikanerna för dagen.
Jag tycker egentligen inte man ska prata om vad som saknades. Vi fick med oss bättre resultat men många bättre lag. Men det tål att påpekas, det måste vara i princip omöjligt att gå längre än till kvartsfinal, eller ens till kvartsfinal, med så svaga prestationer på våra främsta offensiva spelare. Det är väl kanske inte riktigt någon hemlighet att Berg spelar för att vi har en extrem torka på forwards för närvarande men hur mycket man än vill älska, hur mycket man än vill idolisera, hylla, och stötta våra spelare, säger man något annat än att han var totalt under isen i hela VM den här gången, då lurar man sig själv. Det går alltid att hitta något för att försvara en spelares svaga insatser om man tycker tillräckligt mycket om honom, och rent allmänt har tillräckligt mycket kärlek för allt och alla i kroppen, men som sagt, Berg var dålig, och han förstörde mycket. Förbundskapten Janne Anderson var kanske vår allra viktigaste pjäs denna gång. Han fick ihop laget och hittade magiska matchplaner, men jag tycker han borde vågat. Det syntes tidigt att Berg hade målfobi, och om man tagit in någon annan hade åtminstone chansen funnits att den spelaren fått lite flyt, trots att nivån på våra andra forwards i grunden kanske är lite för låg. Jag tycker man borde vågat, särskilt inför Englandsmatchen. Det var lätt att se hur iskall Berg var, och det fanns ingenting som talade för att han skulle lyckas vända det. Sen måste det nämnnas också att Forsberg med sina mått mätt hade en usel turnering. Han gjorde ett mål, som kom till av ett av alla hans missade skottförsök, och han försökte en hel del. Han var inte sämre framåt än någon annan på mittfältet, men har man så fria tyglar som han har, och är så svag bakåt, då duger det tyvärr inte att vara lika bra som de andra. Då måste man vara lite bättre i offensiven, men det var han inte den här gången.
Det är de två. I övrigt är det toppbetyg på hela högen. Bortsett kanske från Krafth som inte riktigt höll när han blev inkastad i kvartsfinalen men jag vet inte om man riktigt kan förvänta sig det.
Jag har sett samtliga matcher i VM den här gången och jag tycker Olsen varit den bästa och tryggaste målvakten totalt sett. Andra har kanske gjort mer tv-vänliga räddningar, men ingen har känts så stabil. Vår ordinarie backlinje med Lustig, Nilsson Lindelöf, Granqvist och Augustinsson har varit totalt fläckfri. Märkligt att det pratats så förhållandevis lite om Augustinsson. Jag blir inte förvånad om han hamnar i en klart större klubb framöver. Larsson en stor positiv överraskning på mittmittfältet. Jag tycker han presterat bland det bästa han gjort i landslaget. Inte så tokigt med tanke på att han börjar komma lite till åren, bytt position de senaste åren, och inte ens spelar i den högsta ligan i sitt land. Gjorde. Han kliver nu över till Allsvenskan, där han lär vara rätt överkvalificerad. Ekdal, bra av honom också, även om samma sak där. Jag tycker det pratas märkligt lite om att de där djupledsattackerna som tidigare var hans starkaste sidfa har försvunnit då han inte direkt ser blixtrande snabb ut längre. Claesson kämpade, kämpade lite till, och kämpade. Och Toivonen, vilken överraskning. Mäktigt VM från hans sida.
Vi är utslagna, men att påstå att vi har förlorat, det tycker jag är fel. Vi fick chansen, vi mötte ett motstånd som var lite för bra, och förlorade. Insatsen är inte bragdartad. Den är fantastiskt bra och med tanke på att man bara får chansen vart fjärde år, i Sveriges fall lite mer sällan än så då vi ofta missar VM, då blir det väldigt speciellt.
Vi kan vara nöjda. Vi kan vara stolta. Och vi kan bara hoppas att vi någon gång får chansen igen. Samtidigt, det har frestat på nerverna det här. Det känns nästan lite, lite skönt att det är över för den här gången för vår del. Så kan man i lugn och ro titta på när de andra gör upp om det, utan att hela tiden vara och nosa på hjärtattacken.
